Tidsoptimisten talar

Jag är en evig tidsoptimist! Ja – eller det är jag kanske inte? Kanske jag helt enkelt bara har väldigt svårt att lära mig klockan och att beräkna avstånd?

Lite så här ser min tidsuppfattning ut*

Onsdag är nämligen min franska dag. Jag läser franska på Arbis (om 29 minuter) och jag sitter ännu på kontoret OCH måste hem efter mina böcker först… Hmmm… Kanske jag borde sluta blogga om oviktigheter?!

*bilden hittade jag på nån annans blogg genom att bildgoogla

och dagens duktighetspris går till…

Det finns en stor lycka i att sitta på möten där man faktiskt uträttar saker.

Sitter med i styrelsen för ett branschorgan eller vad man nu ska kalla det, där de flesta möten går ut på att ok’a allt som den anställde juristen (som som tur är jätte fiffig) hittat på att vi ska bestämma. Idag var jag första gången på ett möte i en arbetsgrupp inom styrelsen (gud så invecklat det här blev att förklara, jag kommer snart till pointen…) där det hände MASSOR saker!!! Friska vindar blåste, då jag försiktigt sa hur jag tyckte att vi kunde ändra på saker åt gruppen (de andra har varit med c.10 år och i branschen 30 år minst, verkar dock som 1000 år, de inser som liksom inte, att saker och ting utvecklas och förändras………..) OCH de tog mig på allvar! Ingen ”ja ja lilla flicka, sen nån gång om 20 år kan vi ta dig på allvar”-attityd där inte!

Jag hann just och just komma tillbaka in på kontoret innan infon var uppdaterad på hemsidan och hela Finland ( i alla fall den del som består av våra konkurrenter 😉 ) måste rätta sig efter mina idéer! Jihooo sån känsla. Tänk om alla tankar och beslut gick så lätt att förverkliga! Jag skulle vara kung över världen på nolltid!