och dagens duktighetspris går till…

Det finns en stor lycka i att sitta på möten där man faktiskt uträttar saker.

Sitter med i styrelsen för ett branschorgan eller vad man nu ska kalla det, där de flesta möten går ut på att ok’a allt som den anställde juristen (som som tur är jätte fiffig) hittat på att vi ska bestämma. Idag var jag första gången på ett möte i en arbetsgrupp inom styrelsen (gud så invecklat det här blev att förklara, jag kommer snart till pointen…) där det hände MASSOR saker!!! Friska vindar blåste, då jag försiktigt sa hur jag tyckte att vi kunde ändra på saker åt gruppen (de andra har varit med c.10 år och i branschen 30 år minst, verkar dock som 1000 år, de inser som liksom inte, att saker och ting utvecklas och förändras………..) OCH de tog mig på allvar! Ingen ”ja ja lilla flicka, sen nån gång om 20 år kan vi ta dig på allvar”-attityd där inte!

Jag hann just och just komma tillbaka in på kontoret innan infon var uppdaterad på hemsidan och hela Finland ( i alla fall den del som består av våra konkurrenter 😉 ) måste rätta sig efter mina idéer! Jihooo sån känsla. Tänk om alla tankar och beslut gick så lätt att förverkliga! Jag skulle vara kung över världen på nolltid!

Det här med att sjunga…

Jag ÄLSKAR att sjunga. Jag sjunger i världens bästa kör Eviva! Ännu mera sjunger jag hemma och lite var helst jag går. Och ännu mest sjunger jag i bilen. Då jag kör bil finns det nästan ingen hejd på hur mycket och hur högt (mest volymmässig) jag sjunger. Till den grad att jag ropar TYST! åt mina medpassagerare om det råkar komma en bra låt (vilket det egentligen rätt lätt kan komma 6 timmar i streck om man är på väg till pampas och min iPod är med…), sen får de fortsätta berätta sin juttu så där några timmar senare… Kanske inte speciellt uppfostrat av mig… men nu e de ju faktiskt jag som kör! 😉 Om jag bara sitter på kräver jag ofta BARA att få välja vilken musik som spelas… Jag hoppas att ni som inte känner mig, som läser det här, kan konsten att uppfatta ironi och läsa mellan rader och sånt… annars kommer ni nog lätt, rätt snabbt, få bilden att jag är en rätt jobbig person… Men det är jag inte (tror jag).

Jag älskar att sjunga alltså, och är inte speciellt dålig på det. Däremot blir jag jättejätte nervös om jag ska uppträda ensam… Så jag behöver alltid minst en wingman! Och därför e ju just kör så optimalt för mig!

Men…. ibland spårar det ur… Som tex i somras då jag gick på konsert… Helt plötsligt hittade jag mig själv uppe på scen, där jag sjöng med Olavi och en massa andra tjejer (som var typ 10 år yngre än jag) och det är ju helt uppenbart att han gillade min tolkning av hans låt! 🙂 För plötsligt var det jag som hade mikrofonen… Det var kanske mina 15 minutes of fame 🙂 O som jag njöt! Olavi är så mysig  🙂 *fniss*

Men nu körövning…

Mina vänner

Vet ni vad? Jag har världens bästa vänner! De är snälla, modiga, tuffa, halvknäppa, omtänksamma och guld värda! Då man själv är kaputt, kommer hjälp som på beställning. De tänker istället för mig och vet mina behov innan jag själv vet dem! Det ni!