Vi avslutar med trafikkaos

Så var då ännu en alpvecka i livet över. Den här gången hade vi rekorddåligt väder och det har inte blivit jättemånga åk med bra sikt. Just nu sitter vi i bilen och försöker ta oss ner från alpens topp, men något har hänt längre fram så vi kommer ingenstans. Tur att vi har gott om tid på oss och att vi packat lunch med oss i bilen. Hur som har vi tagit oss framåt 8 km och den sista kilometern på c 1h och 10 min… Det mest störande är att inte veta vad som hänt. Vi fattar inte heller riktigt hur det klumpvis kan komma mötande trafik men vi står bara still… Sjukt störigt. Än så länge sover Axel som tur men ge det 10 minuter så är hans dagslur slut…

En fin resa har vi ändå haft trots bara 1,25 soldag. Tyvärr har det 2 dagar snöat för mycket för att alls vara i pisten och minst 2 dagar har det varit så dåligt väder att man verkligen ska ha velat skida för att ge sig ut i backen, men viljan är det inget fel på i vårt gäng. Släng lite bihåleinflammation på det så har ni summan av kardemumman. 

Vi ska dock inte glömma att vi ju faktiskt ändå varit i Val Thorens, och Val Thorens är ju faktiskt i Frankrike. Vad kan man göra i Frankrike förutom åka skidor? Jo, man kan äta. För om det är något de kan i det här landet är det mat! Kan man inte fota blåa alper, kan man i alla fall fota mat vi ätit!   En lätt fika i backen.

 Magret du canard på hotellets restaurang, som visade sig vara superb. Både restaurangen och ankan.

  Café gourmand. Bästa uppfinningen i desertväg.
 Christian testade sniglar till lunch en dag, men våra egna fredagsmyssniglar är tydligen bättre! 

  Den här desertbuffén på Bar 360 fotas cirka varje gång jag går förbi den, men den är bara så sjuttons magnifik att den förtjänas förevigas.

En kväll hyrde vi platta och stekte 4 sorters kött. Fantastiskt gott!

 Vi tog en till kväll på hotellets mysiga restaurang.
Mums med pilgrimsmusslor!!! Förstår verkligen att hotellrestaurangen är omnämnd i Guide Michelin.

   Favoritstället är ändå Krokodilen. Föreståndarinnan gör sitt trettionde år i år och välkomnade oss med öppna armar. Hon bjöd på kaffe och vin chaud och så pratade vi om familjen på flytande franska. Hehehe. Min franska är ett skämt måste jag erkänna.
 Näst sista kvällen ville 10-åringen skippa barnmenyn och äta anka istället. Ett val som självklart understöddes.

 
    

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: