Plötsligt händer det

Jag har talat vitt och brett om hur jag ska blogga i Finland. Bara jag får till lite lite rutin med distansjobb och långa ljusa nätter ska det minsann bloggas som om det vore 2011. Jo, tjena.

Här sitter jag nu, 1,5 vecka senare och har efter några timmars fotosortering äntligen fått öppnat bloggen. Dessutom hittade jag ett opublicerat inlägg som bara väntade på lite Internet. Att det kan va trögt. Men nu blir det andra bullar, eller hur. Ju längre jag väntar med ett inlägg desto högre blir tröskeln för att ”fatta pennan” igen. Men vem bryr sig, vi kör helt enkelt på som om ingenting har hänt. Det är ju ändå sommar!
En liten recap över vad som hänt:
Bilfärden upp från Åbo blev ett trevligt litet äventyr. Resan tog betydligt längre än planerat i och med att jag skulle jobba. Problemet var ju bara att vi inte hade något Internet… För er som inte vet jobbar jag ju på Internet. Vi fick alltså köra till närmsta ABC, ladda ner alla dokument jag behövde för att jobba med hjälp av deras WiFi, köra vidare, jobba, stanna vid följande ABC, tanka upp det färdigjobbade och tanka ner nya grejer att jobba med. Effektivt som bara den. Allt gick i alla fall bra och Elvis var hur nöjd som helst över allt vårt pausande.
Väl framme på Österbottens slätter eller snarare vid jordens vackraste plats (vår sommarstuga) blev det kramar, kaffe och snabb avfärd till Finlands lyckligaste stad där en 19 åring väntade på att få bli gratulerad. Efter det hoppade vi i bilen och åkte till grannstaden på Toto konsert. Med resten av omnejdens befolkning. Toto var inte så bra som förväntat men tillställningen suberb.
Christian och hans mamma var förväntansfulla inför konserten.
Lördagen var med facit i hand den bästa dagen så här långt. Vi inleder lätt med lite bilder.
Vi åkte båt. För övrigt båten med det bästa namnet.

Låg i solen och läste böcker så länge andra fiskade och klippte gräsmattor.
Hamnen vid Grisselön.
Vi fick mera gäster och grillade gudomligt goda saker.

Vi simmade, sov, läste, spelade krocket och åt resten av dagen. Jag flyttade mig vart efter solen behagade flytta sig och njöt av varje sekund. Vi insåg igen en gång hur otroligt mycket längre solen är uppe på de här breddgraderna den här tiden på året och jag fick vad jag förtjänade. En väldigt röd kropp helt enkelt. Att man inte ens efter 31 år vet hur den första sommarsolen behandlar en. Dagen därpå klädde jag mig därmed som en beduin och njöt som tusan av att ligga i skuggan.

2 kommentarer

  1. Tack och ja, det är jättebra! Det är köpt online för nåt år sen men sök på Bosign och se om du hittar! 🙂 Ha det bra!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: