Vi avslutar med trafikkaos

Så var då ännu en alpvecka i livet över. Den här gången hade vi rekorddåligt väder och det har inte blivit jättemånga åk med bra sikt. Just nu sitter vi i bilen och försöker ta oss ner från alpens topp, men något har hänt längre fram så vi kommer ingenstans. Tur att vi har gott om tid på oss och att vi packat lunch med oss i bilen. Hur som har vi tagit oss framåt 8 km och den sista kilometern på c 1h och 10 min… Det mest störande är att inte veta vad som hänt. Vi fattar inte heller riktigt hur det klumpvis kan komma mötande trafik men vi står bara still… Sjukt störigt. Än så länge sover Axel som tur men ge det 10 minuter så är hans dagslur slut…

En fin resa har vi ändå haft trots bara 1,25 soldag. Tyvärr har det 2 dagar snöat för mycket för att alls vara i pisten och minst 2 dagar har det varit så dåligt väder att man verkligen ska ha velat skida för att ge sig ut i backen, men viljan är det inget fel på i vårt gäng. Släng lite bihåleinflammation på det så har ni summan av kardemumman. 

Vi ska dock inte glömma att vi ju faktiskt ändå varit i Val Thorens, och Val Thorens är ju faktiskt i Frankrike. Vad kan man göra i Frankrike förutom åka skidor? Jo, man kan äta. För om det är något de kan i det här landet är det mat! Kan man inte fota blåa alper, kan man i alla fall fota mat vi ätit!   En lätt fika i backen.

 Magret du canard på hotellets restaurang, som visade sig vara superb. Både restaurangen och ankan.

  Café gourmand. Bästa uppfinningen i desertväg.
 Christian testade sniglar till lunch en dag, men våra egna fredagsmyssniglar är tydligen bättre! 

  Den här desertbuffén på Bar 360 fotas cirka varje gång jag går förbi den, men den är bara så sjuttons magnifik att den förtjänas förevigas.

En kväll hyrde vi platta och stekte 4 sorters kött. Fantastiskt gott!

 Vi tog en till kväll på hotellets mysiga restaurang.
Mums med pilgrimsmusslor!!! Förstår verkligen att hotellrestaurangen är omnämnd i Guide Michelin.

   Favoritstället är ändå Krokodilen. Föreståndarinnan gör sitt trettionde år i år och välkomnade oss med öppna armar. Hon bjöd på kaffe och vin chaudoch så pratade vi om familjen på flytande franska. Hehehe. Min franska är ett skämt måste jag erkänna.
 Näst sista kvällen ville 10-åringen skippa barnmenyn och äta anka istället. Ett val som självklart understöddes.

 
    

Continue reading →

Drömmar om en vit jul och gott bröd

Jag och Axel är hemma hos mina föräldrar och lever det ljuva livet. Tågresan var en fars och hela måndagen gick åt till att gråta, gnälla och vara konstant missnöjd (mest Axel). I går vaknade han som tur upp som sig själv igen och jag andas ut.

I övrigt har Axel börjat äta nu. Han klämmer i sig morot, gröt och potatis. På BVC förra veckan kunde vi konstatera att viktökningen minskat lite, nu då han flänger runt så mycket. Han tränar ju konstant den här killen. Svårt att få honom att ligga still ens då han sover. På grund av maten eller något annat har han nu bara ätit 2-3 gånger per natt i stället för de senaste veckornas 5-6 gångerna. Jag är nöjd.

Jag då, jag äter gott bröd och jultomtar det sista. Jultomten har också en falang i Stockholm som jag försöker koordinera. Får se om rätt saker finns på rätt plats då det väl blir jul…

Idag ska 3 julklappar fixas, 7 packas in och postas, sista julkorten fixas, magiska E&W skötas och så blir det deras julfest ikväll. Just det, skulle ju utföra min juleliga plikt och göra julköttbullarna också. Fast det kanske får vänta till imorgon.

Det här var säkert det mest intressanta blogginlägg på länge! Skulle egentligen bara titta in och berätta att det snöat. Halva dagen igår slog ett trollslag över stan och förvandlade den från svart till vit på en gång. Hoppas det håller i sig. Skulle vara väldigt mysigt med en vit jul!

IMG_0435.JPG

IMG_0436.JPG

IMG_0438.JPG

IMG_0439.JPG

IMG_0440.JPG

IMG_0442.JPG

Continue reading →

Ny fredag, nytt flygfält

Det är fredag igen och vad gör vi då? Jo, stressar iväg från jobbet, jobbar på Arlanda Express och hoppar på ett flyg till valfri stad i Europa förstås!

Det här helgen gäller det att åka tillbaka till Bryssel. Denna gång för att döpa en liten söt en. Denna lilla söta har jag dessutom fått äran att bli gudmor till, så på söndag får jag för 4e gången motta denna gåva, gåvan att få bli en lite större del i en så litens liv! Underbart. I övrigt blir det pusselfokus i helgen då jag ska hänga också med storasyster. Vi fann varandra på riktigt i augusti över ett pussel och efter det har kärleken varit myket ömsesidig. Vad kan man annat då man efter några timmars frånvaro möts av ”Evis, jag har sakat* dig”.
För övrigt roas jag mycket av barns prat för tillfället. Förra helgen berättade jag exempelvis för Andre gudsonens lillebror, treåringen, att jag kvällen innan hade ätit sniglar, varpå han spontant utbrast ”ajjaa, du tykkää om maskar”. Ja, vad säger man då? Lite lika fast ändå inte. 
Några andra bra diskussioner har förts denna vecka med Magiske W per telefon. Han har för övrigt hunnit bli åtta (8) år gammal redan och tenderar ibland vara väldigt vuxen. För det första ska de komma på besök om några veckor och vi diskuterade vad de skulle tänkas vilja göra. Jag fick en mycket tydlig lista på stående fot:
1) för det första vill vi komma och se hur ni har det där i Stockholm 2) se om det går att se Viking Grace från hustaket 3) kanske äta något gott på ett café
Alltså kärlek. Livet är faktiskt inte svårare än så.
Vi fortsatte prata om det kanske finns något jag tycker om som de skulle kunna köpa åt mig till jul. Vi pratade om lite olika böcker, spel och pyssel. Efer ett tag blir han högtidlig på rösten och säger ”och om vi nu skulle prata om olika utomhussporter, till exempel fotboll och ishockey”. Jag gjorde mitt bästa för att hålla mig för skratt och försökte artigt styra bort samtalet så jag inte får en fotboll i julklapp… Ja. Det här var väl lagom bra svamlat om vad barn sagt i veckan som gått. Saker att tänka på under en mellanlandning i Zurich vid gate A67 helt enkelt. Jag lämnar er med en mycket random bild på en av mina favoritprofiler på Instagram. Se det som dagens tips om ni vill ha ett leende i vardagen. *saknat
Continue reading →