Min förlossningsberättelse

Med en idag 2 månader gammal Axel i soffan är det hög tid för förlossningsberättelsen. Själv gillar jag att läsa dem och såklart vill jag ha min egen nedskriven, trots att jag nog aldrig kommer att glömma. Är ni inte intresserade slutar ni läsa nu. Enkelt.

Efter att ha haft Cessi på sommarläger hos uppfödarna på deras sommarställe i Skåne i 1,5 vecka (då vi trodde att lillhen skulle komma) hämtade Christian hem henne på fredagen. Ingen Lillhen hade setts till och vi gjorde inte annat än gosade med Cessi under lördagen. Såg en miljonte film från Netflix (vet ni hur mycket skräp där finns?!). Vi hade lika tråkigt som alla andra dagar de senaste veckorna helt enkelt.

Vi somnade elva tiden och kl 2.00 vaknade jag och var lite kissnödig. Jag kravlade mig upp ur sängen och syndafloden var ett faktum. Jag blev helt i panik och väckte Christian som inte förstod så mycket vad jag yrade om. Alla kurser hade ju betonat hur onödigt det är att väcka den andra partnern bara för att vattnet går – låt honom sova, energin kommer behövas. Inte en chans att jag skulle gå genom det här ensam. Jag hade också blivit tillsagd att sätta en nattbinda och somna om, om värkarna inte kommit igång. Inte heller ett alternativ. Jag förlorade allt fostervatten i tre olika etapper och det blev många badhandukar som fick agera som ”nattbindor”. Mesta av tiden satt jag också på toaletten och väntade att det skulle sluta forsa ur mig. Under tiden ringde Christian till förlossningen och de sa att det bara är att vänta på värkarna, men att vi skulle komma in kl 9 på kontroll om inget hänt innan dess. Vid det här skedet insåg jag inte att det är dags att föda ett barn snart. Nej, det enda jag tänkte på i min panik var hur vi skulle hålla Cessi borta från fostervattnet som var ÖVERALLT. Vad jag minns vaknade inte ens Cessi av vårt yrande omkring…

Då vattnet slutat forsa ur mig kom förståndet tillbaka och med det värkarna. Kl 3.50 kom den första värken och sen kom de med varierande regelbundenhet med mellan 5 och 10 minuters mellanrum. Just då kunde jag inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig att det skulle ta ännu ett dygn minus en minut innan vi skulle få träffa Lillhen. Jag hade mera tänkt mig att 8 timmar är lagom. Efter en så tung och framförallt tråkig graviditet såg vi båda fram emot förlossningen speciellt som vi redan gått nästan en vecka över tiden.

Värkarna hemma klarade jag av länge hyfsat bra med panodil, massage och duschar. Christian ringde in på nytt till förlossningen och de sa att vi kan komma in då vi inte klarar värkarna längre eller om de blir täta (3 inom 10 minuter). Vi valde att stanna hemma så länge som möjligt för jag ville inte riskera att bli hemskickad igen om värkarbetet inte var tillräckligt igång. Vid halv sex tiden körde Christian Cessi till hundvakten (bästa familjen i Älta) och kom hem och fixade lyxfrukost åt oss. Vid det här skedet var jag totalt slut och jag lyckades somna mellan varje värk i nästan 2 timmars tid. Så länge jag sov kom värkarna lustigt nog med exakt 6,14 minuters mellanrum. Helt otroligt att kroppen lyckades slappna av och somna på så kort tid. Den visste nog att varje sovsekund skulle bli dyrbar.

Vi struntade i att åka in för kontrollen kl 9, men vid elva fick vi ge upp. Då hade jag redan kämpat rejält med värkarna den sista tiden och kände inte att jag klarar mig utan smärtlindring längre. Jag fasade också för bilfärden till Karolinska, som bara borde ta 10-15 minuter. En evighet i det här sammanhanget.

IMG_1348

Vi kände oss hemma och välkomnade i förlossningsrummet.

Vi åkte in och det visade sig att jag då redan var 4 cm öppen. Heja. Kl 12 skrevs jag in på förlossningen och sen blev det lustgas för hela slanten. Mycket bra uppfinning lustgas. Den inte bara hjälpte mig pga lustgasen utan också för att den tvingade mig att andas lugnt. Två timmar senare la vi till epidural också. Ännu bättre uppfinning! Epiduralen gjorde att jag kunde öppna ögonen igen! Tydligen omöjligt utan…

Vi hade det rätt mysigt under den här tiden. Värkarna var jättejobbiga men däremellan hade Christian högläsning för mig, vi lyssnade på musik, jag försökte äta en smörgås (höll på väldigt många timmar), drack väldigt mycket saft och så. Tror jag var uppe på toaletten två gånger också, med hjälp av gåbord och Christian.

IMG_1524

Innan vi visste vad som väntade

Vid halv åtta tiden visade det sig att vi kämpat mig till att vara 10 cm öppen. Tänkte att kl 20 den 20e ju blir alldeles utmärkt för en bebis, Christian la in segerprillan, och så var det bara att vänta. Snart skulle detta eviga väntande vara över, och jag skulle få börja krysta. Den bästa biten enligt alla kurser och böcker – biten som jag själv skulle kunna ta makten över. Vilket skämt… Här byttes också personalen för en n:te gång ut. Tyvärr, annars kanske berättelsen skulle se annorlunda ut.

Continue reading →

Och så kom Axel

20140723-102301-37381571.jpg
40+5 övergick i 40+6 och i måndags kom äntligen Lillhen till världen. Efter en riktigt jobbig förlossning på 26 timmar visade det sig vara Axel, 53cm lång och 4925g tung som bott där inne.

Förlossningen pratar vi om nån annan gång. Just nu ligger vi och återhämtar oss på BB, men imorgon borde vi kunna åka hem. Väl ute ur magen har han varit alldeles perfekt och jag känner igen mycket av hans rörelser och kraft från de senaste månaderna.

Så mycket kan sägas att meningen ”man glömmer all smärta när han läggs på din mage” kommer aldrig att uttalas av mig.

Continue reading →

Den beräknade dagen är här!

Så var det då den 14e juli. Den dag det står i kalendern att Lillhen ska födas. Den dag vi sett fram emot så länge. Än hinner hen komma, men inget på gång just nu i alla fall. Förutom att jag har lite sjukare överallt än vanligt. Hade faktiskt förvärkar i typ 2 timmar igår förmiddag men de försvann lika snabbt som de kom tyvärr.

Tydligen kan man heller inte starta en förlossning genom att ha Christian att tvätta fönster… Men rent och fint har vi det nu i alla fall.

Fotbollen är förbi och deckarserien av Kristina Ohlsson jag plöjt den senaste tiden tog slut mellan 5.05 och 7.00 i morse då jag tydligen skulle vara vaken. Det finns liksom inte så mycket kvar att göra. Vi har ju till och med satt champagnen på kylning.

Får se om Lillhen vill ha en allmän flaggdag som födelsedag och dela den med Kronprinsessan, eller om hen kanske föredrar att dela födelsedag med min gudmor som fyller imorgon.

Continue reading →