What to do?

Idag var det obyggd vagn, regn och allmän trötthet då det blev dags för lämning på förskolan. Lagom då vi gick förbi busshållplatsen sa Axel hur gärna han skulle vilja åka buss idag. Jag var inte direkt svårövertalad.

I och med detta beslut fick jag också uppleva barns frispråkighet i offentligheten för första gången. In steg nämligen en äldre man, vi kan även kalla honom en gråhårig gubbe. Axel ropade i alla fall högt – Oj va du är gammal! Du ska inte till förskolan va? Gubben svarade tyvärr inte, så vi får aldrig veta… Som tur blev det rätt harmlöst ändå. Men var gör man de gånger de säger något riktigt dumt eller idiotiskt – eller förolämpar någon rakt ut? Tips tack!

Varför sova?

Det är inte så lätt att sova om världens bästa underhållning är inom räckhåll.

Det är inte heller lätt att vara mammaledig en dag då lilla barnet bara sovit sin morgonlur och helt skippat sin eftermiddagsvila. Speciellt om han kombinerat det med en extremt mammig dag då bara famnen dugit. Eller att klänga i mina ben. Det är ju kul att vara omtyckt och behövd och så där, men nån gräns får det väl ändå finnas.

Han har för övrigt tagit två steg på egen hand idag. Men slängde sig sedan handlöst i min famn, så jag tror inte vi räknar det som att ha börjat gå ännu?! Eller vad räknas som att kunna gå egentligen?

Som tur är storebror hemma nu och kan erbjuda sällskap, så jag kan få dricka en kaffe i lugn och ro (och torka svetten ur pannan).

Och ja, utbrytarkungen rev sönder vagnens säkerhetsbälte för andra gången idag… Kanske börjar bli läge att uppgradera?

Och på tal om att uppgradera. Min WordPressapp funkar inte i telefonen… Just som jag kommit igång med bloggandet igen, så lägger den av. Sitter nu vid datorn och skriver, men får försöka styra upp det ikväll. Over and out. 

Barnet hittade mig, så mycket för den lilla andningspausen…