Olika former av vardagslyx

Då en varit fysiskt rutten en längre tid och den ena parten får agera ensamstående förälder + ta hand om fru och hund är det vissa saker man ska unna sig om man kan. 

1) Städhjälp. Kan vara de absolut bäst investerade pengarna. Varannan torsdag förmiddag utrymmer vi lokalerna och kommer hem till ett skinande blankt hem. Älskar det! 

2) Mathandling online. Okej, det här har vi sportat med länge, den ultimata vardagslyxen – ligga i sängen och klicka in shoppinglistan och så knackar det på dörren dagen efter och allt är hemburet. Älskar det också. Igår var det dags att fylla på skåpen igen och jag klickade dödstrött i det vi skulle ha. Viktigt att hinna innan midnatt om de ska köra hem det gratis nästa dag. I morse började jag fundera vilken tid jag riktigt matat in att de skulle komma. Då slog det mig att jag nog kanske inte hade fått iväg ordern i alla fall. Och mycket riktigt. Jag har alltså somnat efter att jag matat in allt vi ska handla, men före jag lyckats välja leveranstid och trycka på beställ. Bra där trötta mamman! Som tur får man nu för tiden hem varorna också samma dag om man beställer innan kl 13.00 och är villig att betala 49 kr. Inte direkt ett svårt val.

3) Och så var det den tredje och bästa vardagslyxen. Underbara vänner. Ikväll i formen av grannar som skriver ”lägg på ugnen, vi kommer snart” och en stund senare klampar in med underbart god lasagne och gott sällskap. Dessutom i en sån mängd (maten) att det räcker till några måltider till. Det blir inte mycket bättre än så. Eller ja, det bjöds på cigarr åt nyblivna tvåbarnspappan också. Eventuellt slog det högre än lasagnen för honom. Vänner alltså. Det är nåt fint det.

Världens kortaste förlossningsberättelse

Vi är hemma igen och nån slags vardag börjar infinna sig. Eller nej, det var en lögn, för det finns inget vardagligt i det här. Det är extra på alla plan. 

Så otroligt skönt att vara på hemmaplan – och det skriver jag i en stund då smärtlindringen fungerar. Det är inte bara en gång om dagen jag förbannar att vi lämnade bb redan i söndags, och tillgången till morfin med den hemgången… Men det är något med sjukhusmiljöer som gör att jag känner mig extra sjuk. Så också på bb. 

Förlossningen blev alltså en riktig drömförlossning. Vi behövde inte vänta en sekund extra, trots att vi bokats in på akutprogrammet för att få mitt snitt tidigarelagt. Alla vi träffade var införstådda i mina tidigare upplevelser och redo för revansch. De peppade och var supertydliga med allt de skulle göra.

Vi checkade in på bb 6.30 och jag fick klä mig i sjukhuskläder. Lite efter 7 fick vi beskedet att de var redo för oss, åkte ner till operation i sängen, det var rätt pirrigt i det här skedet. Christian fick sina gröna kläder och sen rullades jag in i operationssalen. Väl där blev det preppning, först efter bedövning som beställt, massa slangar hit och dit och så kom det bara mer och mer människor in och presenterade sig. Alla var som sagt jättetrevliga och pricken över i var att han med kniven hette Axel. Doktor Axel fick alltså äran att förlösa Axels lillebror!

Ryggbedövningen fick snabbt effekt och sen var det bara att börja föda barn. Det var en väldigt konstig känsla att ha en massa händer som grävde och drog i min mage, för att inte tala om pressen och trycket då de pressade ut lillebror. Det kändes mycket mer än jag trodde att det skulle göra faktiskt. 

Allt gick som sagt som en dans och lillebror, eller Emanuel som han heter, skrek innan han ens var ute ur magen. I och med att allt gick så jättebra fick jag Emanuel på bröstet direkt, och han kunde ligga där så länge de sydde ihop mig. Efter det var det bara att vänta på att bedövningen släppte på uppvaket och så flyttade vi in på bb.

Bara så där hade jag fött ett barn. Jag kan ju lugnt konstatera att det var en annan upplevelse än sist… Nu gäller det bara att komma ut på andra sidan smärtan, så jag kan få enbart njuta här i bebisbubblan! Det är nämligen inte helt enkelt att komma ihåg att den här smärtan är övergående, efter allt jag varit med om… Jag kommer inte ha ont i något år framöver den här gången. 

Som bonus en bild på gårdagens Emanuel. 

Som en dans

Tänk hur perfekt det kan vara att föda barn. Att allt kan gå precis som planerat och man får den revansch man så innerligt hoppats på. Ja, så gick det här. 

Vi födde en till stor bebis till världen igår, utan konstigheter. 4488 g och 52,5 cm blev de strategiska måtten.

Nu ska jag tillbaka in i bubblan och snart kommer storebror! Stort.